Berättelsen om A-kullen
En kylig söndagseftermiddag lastade vi in Vera i transportburen och begav oss till S*Drillo's och den ursnygga och mysiga hanen EC S*Krickelins Zorba. Vi parkerade vid en närliggande butik och letade oss fram till porten och ringde på. Där möttes vi av Doris, 2 hundar och flera katter. Katterna var mest intresserade av Vera medans hundarna var framme hos mig och Peter. För att inte stressa Vera för mycket lyfte vi genast in henne och Zorba i ett enskilt rum. Där fick de bekanta sig medans jag, Peter och Doris tog en fika. Under fikat fick vi pratat massa katt och utställning samtidigt som vi passade på att titta på alla hennes fina djur. Efter en god fika sade vi adjö till Doris, katterna, hundarna och till lilla Vera och begav oss hemåt igen.

Efter fem långa dagar hemma åkte vi tillbaka för att hämta upp Vera. Vi mötes återigen av en skock glada hundar, katter och människor. Vera låg gott och vilade tillsammans med Zorba i "deras" rum. Doris berättade lite om hur det hade gått och det verkade som om det kanske hade blivit nått men hon var inte så säker på det. Vi lastade in Vera i transportburen igen och körde de fyra milen hem.

När vi kom hem igen vägde vi Vera och såg att hon gått ner ett hekto vilket inte är så konstigt då hon inte ätit så bra när hon var på kärleksträff :) Vera sov och sov och hade ingen större lust att varken kela eller leka. Hon var jättetrött!
Det tog inte mer än en vecka innan hon var som vanligt igen och hade gått upp det lilla hon tappat i vikt.

Efter tre veckor hade hon lagt på sig ett hekto extra och man kunde nu skymta att tuttarna börjat bli lite rosa. Vi var sååå spända på om det kunda vara bäbbar i hennes lilla mage. Det tog inte mer än en vecka till så hade hon gått upp ytterligare två hekton.

När det bara var några dagar kvar till den planerade födseln tog jag ledigt och stannade hemma med Vera och de andra katterna. Vid detta laget hade hon gått upp drygt ett kg och hennes tuttar hade växt massor och var alldeles rosa. Vi väntade och väntade...

Exakt på den 65:e dagen satt jag och Ture och kollade på tv. Vera hade då i två dagar börjat leta efter en födsloplats, kattungelådan och en garderob var omsorgsfullt bäddat både av Vera och mig. Vera jamade en del och helt plötsligt var det en stor pöl med vatten på golvet jämte henne. Jag reste mig upp och torkade snabbt bort det och gick efter Vera som sprang omkring och jamade runt mig. Hon rusade in i garderoben och jag ringde till Peter och berättade att vattnet gått. Efter 30 min krystade hon på ordentligt och den första kattungen, Alfred, kom ut. Vera tvättade honom noga och jag sms:ade Peter för att berätta att han var tvungen att skynda sig hem från jobbet så att han inte skulle missa fler bäbbar. Alfred verkade må bra och letade snabbt upp tutten.

Efter ytterligare 30 min började hon krysta igen och nu hade Peter hunnit hem. Ture som var lite orolig över sin dotter satt med inne i garderoben och tvättade både Vera och lilla Alfred. Nummer två kom ut, Alfons, även han välmående och stor till växten. Vera tvättade ordentligt igen och åt upp det hon skulle och gjorde i ordning lite i garderoben innan hon lade sig ner på nytt och nummer tre kom ut, Algot. Nu låg alla tre och snuttade på Vera och både Peter och jag var nöjda och tyckte det var en lagom första kull.

Efter att ha bäddat rent och fixat lite med Vera började hon krysta igen och lika obekymrat trycktes nummer fyra ut, Alvin. Peter och jag tittade på varandra och tyckte att ja, fyra stycken är ju också lagom i en förstakull :)

Kattungarna växte bra och åt som de skulle. Allt flöt på utan bekymmer och nu sitter man här nästan 13 veckor senare utan kattungar och undrar var tiden tog vägen. Allt gick så fort och helt plötsligt har de växt upp och flyttat in i sina nya hem.

Tack till Doris som lånade ut sin vackra, stora hane och tack till Inger på Ragger's för alla tips och råd.
Tack även till kattungarnas nya familjer som nu tar god hand om de små liven som nu vid tretton veckors ålder väger upp emot 1,9 kg.

Ha en fortsatt trevlig sensommar
Mvh Johanna och Peter